Guillou kackar i eget bo…

Bonniers har lyckats lura alla – igen

Skriver Jan Guillou i sin krönika

Bonniers bedrägeri är svårt att komma åt på laglig väg. Det är inte brottsligt att ge ut böcker under pseudonym. Ryktesspridningen från förlaget är visserligen en sorts falsk varubeteckning (att en riktig eller till och med känd författare ligger bakom pseudonymen), men svår att leda i bevis. Den falska marknadsföring som vissa recensenter i Bonnierpressen (med Expressens kultursida som föredömligt undantag) sysslar med kan man inte lasta Bonniers för. Nutidens journalister är alltför lättlurade.

 

Den Tykne; som försäljare lärde jag mig en gång i forntiden att aldrig snacka skit om en konkurrent. Nu är ju Jan Guillou mer av en sagoberättare än säljare så han kanske ska vara förlåten. Om det inte vore för att han som författare och delägare i Piratförlaget försvara Liza Marklunds referat av Mia som sanning.  Numera ändrad till dokumentär roman. Ett epitet som antagligen ska göra sken av att lögnen är sann men roman om någon skulle genomskåda lögnen. På stryktipset motsvara den en rad märkt 1X2.

 

Snälla Jan Guillou, gör dig inte till förespråkare för sanningen. I den frågan saknar du all trovärdighet.

Sopa rent framför egen dörr innan du ger dig på grannen.