Bonniers har lyckats lura
alla – igen
Citat ur krönikan: “Om författaren kan man säga att han vet lika lite om djur och natur som polisiärt arbete, juridik, naturvetenskap, medicin och journalistik som om geologi och segling och påminner därvidlag oroväckande om deckarförfattaren Jan Arnald. Men han skriver avsevärt sämre och har bland annat nybörjarens svaghet för krystade metaforer. Berättelsens enda syfte är action och våldsspekulation (bland innovationerna finner vi en femtonårig seriemördare). Texten är fullständigt renons på filosofiska, politiska eller ens samhällskritiska eller psykologiska berättaravsikter. Framställningen är dock mycket filmisk så författaren kan säkert ha sysslat en hel del med att som manusnisse producera våldsserier.
Men poängen är nu att denne för allmänheten okände författare inte skulle ha tjänat några pengar på att debutera i eget namn, deckarkön på våra bästsäljarlistor är som bekant mycket lång. Därför kopplade Bonniers på nytt på bedrägerikampanjen. Deras mest oförskämda rykte, som de tydligen spridit internationellt, är att Henning Mankell är mannen bakom detta ytterst mediokra verk. Förtjust meddelar räknenissen på Bonniers, Jonas Axelsson, att de internationella förskotten redan är uppe i över nio miljoner. I sitt eget namn hade författaren kanske inte ens blivit såld till utlandet, ty också där är kön av svenska deckarförfattare mycket lång.
Bonniers bedrägeri är svårt att komma åt på laglig väg. Det är inte brottsligt att ge ut böcker under pseudonym. Ryktesspridningen från förlaget är visserligen en sorts falsk varubeteckning (att en riktig eller till och med känd författare ligger bakom pseudonymen), men svår att leda i bevis. Den falska marknadsföring som vissa recensenter i Bonnierpressen (med Expressens kultursida som föredömligt undantag) sysslar med kan man inte lasta Bonniers för. Nutidens journalister är alltför lättlurade.” Slut citat.
Den Tykne; Jan Guillou delägare i Piratförlaget med Elisabet Marklund har uttalat sig om konkurrenten Bonniers. Att han uttalad sig om Elisabet Marklunds bok Gömda som sann kan inte vara en lögn. Han hade inte läst boken. Således var hans uttalande inte osann. Det var ren fantasi.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar