"Regeringen agerar skamligt för att inte misshaga Bush"
Paniskt förskräckt regering passar om Irakkriget och brotten mot folkrätten, skriver Sverker Åström. Regeringens deklaration om utrikespolitiken präglas av en nästan panisk förskräckelse för att säga något som kan misshaga Washington. Tystnaden om Irakkriget, det utan tvekan allvarligaste brottet mot folkrätten och FN-stadgan efter andra världskriget, är skamlig. I stället för att - som Olof Palme med största säkerhet hade gjort - med vrede, indignation och sorg ryta till ordentligt mot USA, vill regeringen fördjupa relationen med Washington. Det är inte värdigt de stolta traditioner som Sverige har på folkrättens område. Det skriver ambassadören och förre kabinettssekreteraren Sverker Åström.
En gång om året har regeringen till uppgift att inför riksdagen redogöra för sin syn på världsläget och inriktningen av den svenska utrikespolitiken. Det sker vid en särskild debatt som i år ägde rum den 15 februari. Utkastet till tal av denna dignitet distribueras sedvanligt till regeringens alla ledamöter för kommentarer. Alla har ansvar för varje formulering.
Som väntat innehöll utrikesministerns anförande en del skrytsamma uttalanden om Sveriges inflytande.
"Vi är en stark röst för folkrätt och globalt samarbete av solidaritet", "Sverige har stor erfarenhet och trovärdighet när det gäller dialogen mellan länder och kulturer genom vårt långvariga engagemang för fred i Mellanöstern". Vi har minsann utsett (anonyma) "rådgivare", "medlare" och "särskilda sändebud" för att lösa de stora världsproblemen, etcetera.
Utöver några i och för sig kloka inledande reflexioner om betydelsen av utveckling och säkerhet i Afrika låg i år den retoriska tyngdpunkten på vårt försvar av folkrätt och mänskliga rättigheter. Det sägs att hela vår utrikespolitik "genomsyras" av sådana hänsyn. Och "folkrätten, humanitärrätten och de mänskliga rättigheterna vägleder regeringens ställningstagande i aktuella konflikter".
Man tror inte sina ögon och öron. Verkligheten är ju en helt annan.
Som väntat innehöll utrikesministerns anförande en del skrytsamma uttalanden om Sveriges inflytande.
"Vi är en stark röst för folkrätt och globalt samarbete av solidaritet", "Sverige har stor erfarenhet och trovärdighet när det gäller dialogen mellan länder och kulturer genom vårt långvariga engagemang för fred i Mellanöstern". Vi har minsann utsett (anonyma) "rådgivare", "medlare" och "särskilda sändebud" för att lösa de stora världsproblemen, etcetera.
Utöver några i och för sig kloka inledande reflexioner om betydelsen av utveckling och säkerhet i Afrika låg i år den retoriska tyngdpunkten på vårt försvar av folkrätt och mänskliga rättigheter. Det sägs att hela vår utrikespolitik "genomsyras" av sådana hänsyn. Och "folkrätten, humanitärrätten och de mänskliga rättigheterna vägleder regeringens ställningstagande i aktuella konflikter".
Man tror inte sina ögon och öron. Verkligheten är ju en helt annan.
Men snälla Sverker Åström. Vad har politikers utsagor med verkligheten att göra? Och du, hur skall man lyckas med en karriär inom världspolitiken utan att hålla sig kompis med USA.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar