Ringar på vattnet

Inledningen på ett manus jag fortfarande bearbetar. Frågan är, kan man inleda en spänningsroman med en djurskildring?

Prolog

Skuggan från den höga bergssidan breder ut sig över de tomma och livlösa fårorna i de forna fallen. Solen sjunker sakta i väster, skuggorna blir längre och skymningen smyger på. Sommaren går mot sitt slut och dagarna har redan blivit kortare. De ljusa sommarnätterna ger vika för mörkret.
Skymningen når ännu inte slussarna där fritidsbåtarna trots den kalla och blöta sommaren trängs. Tyska och holländska flaggor dominerar akterspeglar och master med de svenska och övriga nordiska färgerna insprängda som klickar i färgprakten.
Den nedersta slussen mynnar ut i en lagunlik sjö. Genom en öppning ser man älven rinna förbi på sin väg mot havet med vatten från Vänerns tillflöden, magasinerat i det stora innanhavet och pressat genom tunnlar från de i berget inbyggda kraftverken.
En fiskgjuse seglar på en uppvind över den blanka vattenytan. Kanske i ett sista sök efter föda innan den slår sig till ro för natten. Den stannar i flykten och ryttlar. Från sjön smälter det ljusa bröstet och den vita undersidan av hals och vingar ihop med en blekblå himmel. Benen med de långa vassa klorna hänger ner under kroppen färdiga att gripa efter bytet.
Det stänker till av ljus från vattnet. En blänk bland glittret av reflexer som täcker vattenytan. Ett svårupptäckt eko av ljus från en laxsida som uppfattas av skarpa ögon. Fiskgjusen fokuserar på fångsten, drar in benen under kroppen, vinklar vingarna och dyker. Strax över ytan skjuta den fram klorna och slår bytet i en kaskad av vatten. Fågeln försvinner under ytan för ett ögonblick men kommer upp, reser sig ur vattnet och sträcker upp vingarna för att slå sig upp i luften med bytet. Innan den hinner lyfta försvinner fiskgjusen på nytt under ytan. I sjön utspelas ett envig mellan rovfågel och fisk. Vem som kommer att utgå som segrare går inte att avgöra. Slutligen bryts vattenytan av ett par vingar som sträcks mot himlen. Kraftiga slag får upp fågeln ur vattnet och sedan laxen. Med klorna djupt intryckta i fiskens sidor flyger den med tunga vingslag lågt över vattnet mot stranden.
Från platsen där rovfågeln slog sitt byte sprider sig vågor i ringar över vattnet. Ring följer på ring som glider över vattnet mot stränderna. De når kajen och båtarna med vittnesmål om dramat men i sin obetydlighet uppmärksammas de inte.

Kapitel 1

Den nedlagda fabriken ligger i mörker. Spänningen till stolpbelysningen på fabrikstomten innanför stängslet och över parkeringen utanför grindarna bröts vid nedläggningen och området ligger i mörker i likhet med fönstren och lanterninerna till den stora byggnaden.
Månljuset avslöjar en man som smyger in genom ett hål i staketet på fabrikens baksida. Han springer långsamt liksom famlande med fötterna framför sig till fabriksväggen där han döljs av skuggan. Med knyckiga rörelser vrider han huvudet åt olika håll. Han spejar efter faror. Den kompakta tystnaden får hans ängslan att avta. Försiktigt slinker han in genom en olåst nödutgång.
Mannen drar igen dörren bakom sig och tänder en ficklampan. Han står överst i en trappa som leder ner till källaren. Med försiktiga steg går han utför trappan men stannar på det nedersta trappsteget och lyssnar innan han tar ett dröjande steg ner på källargolvet och fortsätter längs en korridor. Han stannar utanför ett fläktrum med låst dörr. Efter att ha tryckt in spetsen på sitt brytjärn mellan dörrbladet och karmen bänder han lätt upp den.
Inne i rummet söker han sig fram till en ventilationstrumma där han har sitt drop, gömstället för sitt narkotikaförråd. Han skruvar loss en lucka och tar fram en nästan tom plastpåse. Till hans besvikelse innehåller påsen bara några få gram. Inte ens nog för hans eget behov den närmaste dagen. Han har inget till sin morgonfix inget att sälja ingen deg att köpa för. Att bryta ihop till pengar ligger inte för honom. Rövare gör källarinbrott och stjäl, handelsmän som han handlar med varor, droger och stöldgods.
Med fumliga fingrar tar han fram sina verktyg och gör i ordning en fix som han trycker i sig. Kicken rusar genom kroppen och skänker honom välbefinnande. Avslappad och med slutna ögonen sjunker han ihop mot plåttrumman.
Ficklampan glider ur hans hand, rullar ut över golvet och lyser upp rummet ur grodperspektiv. Lampans rörelse ger ett levande och spöklikt utseende åt rummet. Förvrängda skuggor från rör och plåttrummor vandrar över taket, ackompanjerade av motorerna från ett fartyg på väg mellan slussarna. Ljudet tränger in i källaren som ett lågt tungt muller. En ljudridå i moll som sveper in och omgärdar mannen.

Efter en stund kommer han till medvetande och häver sig upp med stöd av fläkttrumman. Han trampar luft, ser sig om desorienterad i tid och rum och rusar plötsligt ut ur rummet. Dörren går i lås bakom honom och kvar i rummet ligger hans verktyg och lampa. Luckan till hans drop står öppen.
Längst bort i källargången lyser en lampa upp mörkret och han dras mot ljuset som malen till en låga. Helt klart ser han sin egen lampa men vad den gör där borta i slutet av gången förstår han inte.
Svarta skuggor avtecknas plötsligt mot väggen och skräckens isande klor hugger tag i honom. Tankarna rusar i kaos genom hjärnan. Han kommer att bli rånad! Ett stort jävla troll vill ta ifrån honom hans amys! Han måste försvara de livsviktiga grammen han har kvar och lyfter i desperation brytjärnet. Han rusar fram och slår med av skräck och droger frigjorda krafter mot skuggan. Han slår slag på slag tills varelsen rasar ihop på golvet.
Flämtande efter luft stödjer han sig mot knäna, lutande sig över den livlösa kroppen på källargolvet. Böjer sig ner efter lampan och upptäcker ett paket som han plockar upp.
- Fan, utbrister den förvirrade mannen, jag har slagit ihjäl jultomten.

Lars Åkesson väktare vid det stora bevakningsföretaget ser att den främmande bilen står kvar på parkeringen. För andra gången samma kväll lägger han märke till bilen. Den måste ha stått parkerad mer än tre timmar. Han går mot sin tjänstebil efter att ha gjort ronden vid filmateljéerna men ändrar riktning och går istället till parkeringen vid grannbyggnaden. De olåsta bildörrarna och tändningslåsets kablar som hänger ner under den sönderslitna instrumentbrädan tyder på att han står bredvid en stulen bil.
Han sträcker sig efter komradion i bältet, lyfter den till munnen och anropar jourcentralen.
– Från 2912, fråga polisen om ägaren till AHX 001 anmält bilen stulen.

Kollegan som svarar anser sig förmer än en ronderande väktare och blir irriterad. Han tycker inte om att bli beordrad av en väktarhalva eller bli störd med petitesser. Han ringer motvilligt det begärda samtalet.

- 2912, enligt länsman är bilen okay. Den har körförbud men är inte stulen. Nu kanske du kan ägna dig åt jobbet i stället för att jaga stulna bilar?
Åkesson ignorerar operatörens insinuation och avslutar samtalet. Den där dryge jävla göteborgaren tänker han och hänger tillbaks radion i fästet.

På väg att lämna platsen ser Åkesson en gestalt komma gående. En storvuxen man sjavar långsamt över parkeringen. Han går hopkrupen och raglar med klara problem att hålla sig på fötter. Han går mot bilen Åkesson nyss kontrollerat. Väktaren uppfattar att mannen kommer från den gamla fabriken på andra sidan parkeringen.
Han tar efter radion för ett nytt anrop men ångrar sig. Istället använder han sin privata mobiltelefon och ringer direkt till polisen. Medan den raglande mannen sätter sig i bilen pratar Åkesson med en polisman på Länskommunikationscentralen. Han blir vänligt bemött men polisen beklagar att det för tillfället inte finns någon ledig bil. Den enda patrullbil som finns på orten sitter fast vid en trafikolycka på riksväg 45.
- Om den här bilen kör ut på stan blir det snart en trafikolycka till, säger Åkesson. Men det är ju inte ditt fel. Ser du mitt nummer på displayen? Ring mig när du kan skicka en bil. Jag tar hand om fyllot under tiden.
Åkesson avslutar samtalet och kör fram till den andra bilen. Han parkerar vid sidan om den och stiger ur. Han knackar på rutan i förardörren. Den omtöcknade mannen vänder långsamt huvudet mot väktaren. Hans ögon fokuserar inte och han blöder kraftigt från ett sår på hjässan. Väktaren öppnar dörren.

- Vad har hänt? Du blöder ju som fan.

Åkesson får inget svar. Mannen bara stirrar på honom. Han förstår inte vad som händer runt omkring honom.

- Kom, jag skall hjälpa dig.

Åkesson hjälper mannen ur bilen och får honom att lägga sig på marken i framstupa sidoläge.

- Ligg kvar här. Jag skall ringa efter hjälp åt dig.

Två telefonsamtal och en halvtimma senare lämnar ambulanssjukvården platsen med den skadade mannen efter att ha gett honom första hjälpen. En polisbil anlände med påslagna blåljus strax efter ambulansen och ytterligare några minuter senare kom även ett hundekipage.

Åkesson redogör för var han först sett offret för misshandeln. Hundföraren tar ut sin hund och tillsammans följer de blodspåret bakvägen för att söka efter platsen för misshandeln.

I fabrikens källare hittar de platsen för misshandeln. Märken i dammet och en blodpöl på golvet markerar platsen. Hunden vädrar ivrigt utanför en dörr och efter att ha öppnat den upptäcker de en lampa som ligger på golvet och lyser.

- Har ni sett säger en av polismännen. Spruta och gummistropp. Någon har tagit en sil här ganska nyss. Hur länge räcker batterierna i en ficklampa?

- Fan vet, jag tycker mina tar slut åt helvete för fort, svarar kollegan.

- Pojkar, pojkar, är ni mörkrädda, frågar hundföraren. Har ni extraljus på bilarna också?

- Kolla vem som snackar om att vara rädd, skrattar en av kollegorna, mannen med blindhund!

De sluter sig till att den skadade varit i rummet och använt redskapet.

- Men han kan ju inte ha varit ensam, invänder Åkesson. Vem sjutton har slagit honom? Det kanske är gärningsmannens grejer som ligger kvar?

- Du såg ingen annan bil i närheten?

- Nej, inte här, en bit bort står ett par bilar men de hör dit. De brukar stå där på nätterna.

- Vi ringer krimjouren. De får ta ställning till om de vill göra en utredning eller inte.

Två kvinnor sitter och i en bil parkerad med grillen mot kanalen. En av dem håller en kikare mot ögonen. Uppströms åt höger syns den belysta järnvägsbron och tvärs över kanalen en rad små öar sammanlänkade med gångbroar. Kriminalinspektörerna Lisa Jönsson och Ulla Hansson bevakar en servering och ett klubbhus längs promenaden på andra sidan vattendraget. En pyroman som anlagt tre bränder på kort tid går lös och de två polismännen tillsammans med ytterligare tre kollegor spanar efter honom. Gruppens chef anropar Lisa över radion.

- Åttiofem, kan du och Ulla dela på er en stund?

- Tja, det skall väl gå. Vad skall jag göra? Köpa mackor?

- Nej, det gäller en trolig misshandel, kanske ett rån. Du får ta en överblick och avgöra vad som behöver göras.

Ulla fortsätter bevakningen från en parkbänk medan Lisa åker förbi slussarna till fabriken där polispatrullen väntar på henne.

Följande dag tjänstgör Lisa under dagpasset och avrapporterar misshandeln vid passets slut. Hon redovisar att offret påträffades av väktaren och togs om hand av akutsjukvården klockan 03,21 måndagen den 2 augusti. Han heter Sven Efraimsson och utsatt för övervåld låg han medvetslös mellan två och tre timmar inne i den öde fabriken. Han förekommer som det heter. I spaningsregistret finns han med som lokal langare med god tillgång till amfetamin men även cannabis och andra droger. Det rycktas att han på senare tid börjar arbeta för någon som håller med droger. Han arbetar i alla fall i avsevärt större skala än tidigare. Vid tillfället bar han inte på några förbjudna preparat.

Lisa hörde honom på NÄL under morgonen men han kunde inte på ett godtagbart sätt förklara vad han hade på den gamla fabriken att göra. Han sa sig inte heller veta vem som misshandlat honom. Allt han kunde dra sig till minnes var att han fått ett eller kanske flera slag i huvudet och att han svimmat. Han visste inte hur länge han legat medvetslös. Verktygen som påträffades i fläktrummet var inte hans och inte heller lampan. Hans ficklampa var borta. Den vara av en annan sort än den upphittade.
- Det finns inga vittnen och inga fingeravtryck eller föremål möjliga att ta DNA-prover från. Dessutom är Efraimsson inte samarbetsvillig. Han är mycket skärrad över det inträffade. Men inte över att han blev skadad. Jag misstänker han blivit rånad på gods han har på redovisning. Men det är hans problem.

- Case is closed. Kommissarie Karlsån arkiverar spaningsärendet.