Många småföretagare vill sparka sjukskrivna

Småföretagen kommer inte att klara av att rehabilitera långtidssjuka anställda. Det blir betydligt vanligare att sjukskrivna sägs upp, visar en undersökning från Företagarna.

På åttitalet startade jag ett serviceföretag. Min tanke var att lagar och avtal om anställningsskydd skulle göra företag mindre benägna att anställa och i stället anlita serviceentreprenörer. Det funkade.

Redan på nittiotalet när arbetsgivarnas sjuklöneansvar infördes, var det svårt att få jobb på grund av finans och fastighetskrisen. Sjuklönereformen med sina ökade kostnader för företagen gjorde ju också sitt till. Redan då började man i arbetsgivarkretsar fråga efter utdrag från försäkringskassan för att förvissa sig om att den sökande var frisk och duktig.

Ökade pålagor på företagen minskar intresset att anställa. Jag hade en anställd som visade sig vara alkoholist och kollade lite vad rehabilitering skulle kosta genom en privat vårdgivare. De pengarna var inte att tänka på för en firma med mindre än 10 anställda. Killen söp ner sig, lämnade jobbet och fick förtidspension efter en längre tids ”sjukskrivning”.

Arbetslösheten ökade inte bara på grund av mindre efterfrågan på personal. Folk började gå till jobbet i större omfattning och det fanns företag som plötsligt upptäckte att de hade en övertalighet på upp till 25%. Friställningarna ökade.

Höga löner och höga skatter leder otvivelaktigt till högre produktionskostnader. Ytterligare produkter slogs ut alternativt började produceras utomlands.

Folk tycks tro att flyttar man kostnader från det allmänna till arbetsgivarna så slipper man betala med skattepengar. Det är ju för all del rätt. Men det är ändå du Svensson och jag Olsson som i slutändan måste betala. Företagen som får ökade kostnader lägger dessa på sina produkter. Oavsett vad de producerar så hamnar kostnaden för på oss konsumenter i sista hand. Färre jobb fler arbetslösa och minskade skatteintäkter för stat och kommun.

Kanske har vi nu nått kulmen. Givetvis kan det bli värre. Framför allt om vi fortsätter på den inslagna vägen. Vi får se om det kan bli värre. Med politiker som säger att det är häftigt att betala skatt vet man ju aldrig. Dom kanske vill ha ett häftigt liv mellan sina Toblerone.

Tro inte att statens pålagor i form av ökat kostnadsansvar, sociala avgifter och annat betalas av företagen. Företagen är bara en distributionscentral för skatter, löner och avkastning till ägarna. Får företagen inte täckning för sina kostnader går det under och de anställda blir arbetslösa.

Förr hade vi direkta skatter. De är nu 30-35% alternativt 50-55% beroende på inkomsten. Dessutom hade vi också en del punktskatter.

Sedan infördes omsättningsskatten. En tillfällig indirekt skatt under en kort period påstods det från regeringshåll. Givetvis blev det inte så. Den cementerades och omsättningsskatten blev till mervärdeskatt. Moms. En indirekt skatt som ökar från 3,14% till 25%. Snacka om att dra in pengar till ministrarnas kräftskivor och studieresor.

Det fina i kråksången är att momsen även debiteras på eventuella punktskatter. Så de fyra kronorna bensinskatt blir +1 krona. Men min uträkning stämmer inte. Här nedan ser du hur det redovisas på nätet.

Men observera siffrorna är från 2003.

Skattesatser 2003:

Slag av bränsle	Energiskatt	Koldioxidskatt	Summa skatt
Bensin (kr/l)
Miljöklass 1	2 kr 94 öre	1 kr 77 öre	4 kr 71 öre
Miljöklass 2	2 kr 97 öre	1 kr 77 öre	4 kr 74 öre
Blyad bensin	3 kr 63 öre	1 kr 77 öre	5 kr 40 öre

Det tillkommer moms på punktskatterna med 1:18 resp 1:19 kr (kl 1 o 2) samt moms på själva bränslet. Vid ett bensinpris på 9 kr/liter (kl 2) blir skatterna 6:54 och andelen 73 procent. Vid ett bensinpris på 9:50 blir den totala skatten 6:64 kr/l och andelen 70 procent.

Åter till det historiska perspektivet. Med tiden infördes också de social avgifterna som nu är +32% av bruttolönen.

Efter att regering och riksdag beskattat svenska folket till farlig närhet av smärtgränsen börjar man skjuta från sig kostnader. Att lägga rehab och ökade sjuklönekostnader på arbetsgivarna är väl en sådan sak. Man börjar också prata om bro och vägavgifter. Man höjer parkeringsavgifter och inför ”Trängselavgifter”. För många år sedan medan Gatukontoret fanns kvar i Göteborg pratade jag med en tjänsteman som höll i kommunens parkeringsmätare. Han skrattade åt kommunens senaste höjning av parkeringsavgifterna. ”Det har inte en skit med trafikreglering att göra”, sa han, ”det handlar om att dra in pengar till kommunen stan”.

Då upptäckte jag något nytt som jag inte blivit varse tidigare, en indirekt taxering av svenska folket genom parkeringsavgifter - och felparkeringsavgifter. Hur mycket drar de kommunala parkeringsbolagen in per år tro? Inte är det några småpengar inte.

Hur mycket drar Vattenfall in till staten förutom energiskatter och annat? Hur mycket pengar drar övriga statligt och kommunalt ägda företag in? Och DU! Hur mycket drar Vin & Sprit respektive Systembolaget in till staten? Jag menar Inte i skatter utan i ren vinst på sin verksamhet.

Och ändå räcker pengarna inte till? Folk dör i sjukvårdsköerna och regeringen ökar barnbidragen med 100 kronor per månad. Hur viktigt är det för barnens överlevnad? Eller är det kanske viktigt för regeringens överlevnad.

Gör man ett folk beroende av bidrag sitter man säkert i sadeln. Men samtidigt gör man ett folk till förlorare och det sätter spår i arbetslust, vilja att starta företag, vilja att vara kreativ, vilja att anstränga sig och kanske även viljan att överleva.