Mitt bästa OS någonsin

För första gången har jag haft tillfälle att se hela OS. Jag såg alla tävlingarna där vi tog medalj. Jag skrattade och grät med de lyckliga medaljörerna.

 

Jag såg alla tävlingar där vi kunde ha tagit medalj men kom fyra eller inte levde upp till förhoppningarna.

 

Jag såg tjejerna som tog hem guld i va sjutton det heter när två kör skidor tillsammans.

 

Jag såg killaena som tog hem guld i va sjutton det heter när två kör skidor tillsammans.

 

Jag såg och deltog i Anjas glädje över den första bronsmedaljen och sorgen och vreden över den andra. Jag grät och skrattade med henne över.

 

Att Anja inte kunde mobilisera för ytterligare medaljer är bara tecken på mänsklighet och gav mig tillfälle att glädjas med Anna över hennes slalombrons.

 

Jag såg tjejerna som vann curlingen!

 

Jag såg ACO skjuta hem både silver och guld.

 

Jag såg Tre kronor ta silvret i damhockyfinalen!

 

Jag såg Tre kronor ta guld i herrhockyfinalen!

 

Fan vet, jag vet inte, vad som var mest spännande. Men helt visst är att jag skrattade och grät med alla vinnare och förlorare.

 

Jag är glad över den avslutande dagens hockeyguld men hade inte missunnat Finländarna medaljen om de vunnit. Över hela OS var de överlägset bäst.