8 januari 2006

Akademisk humor

Beundrade – för vadå?

Jonas Willgard: Jag är chockad över vilka som valdes till årets mest beundrade – intelligens och akademiska meriter går uppenbart inte hem
Så har då en av årets angelägnaste Sifo undersökning genomförts på uppdrag av tidningen Ica-kuriren. Temat för undersökningen är årets mest beundrade svenska kvinnor och män. Resultatet är häpnadsväckande enligt min mening. Hur står det till i nationen?
   Vanligtvis brukar jag låta dylika undersökningar passera med en axelryckning men så här i mellandagarna, medan julskinkan smälter i tarmkanalen och snön yr över vägar och fällt, så känner jag en ilska som jag måste dela med mig. Min ilska är dels riktad mot denna i sig meningslösa undersökning men framförallt mot dess häpnadsväckande resultat. Vad är det då som stör mig i julefriden? Jo följande.
 
   Att sparka på en boll, att hoppa högt och att springa fort och på detta trams tjäna miljontals kronor anses i vårt land vara ytterst hedervärt. Så hedervärt att det till och med betingar en första plats i undersökningen gällande Sveriges mest beundrade kvinnor och män. Intellektuellt kapital, intelligens, politisk skicklighet eller akademiska meriter är uppenbart inget som går hem hos det svenska folket.
 
 
Tja, hellre slår jag på min TV och ser Anja köra ut än att läsa resten av en artikel som genomsyras av akademikersnobbism. Visst är det bra med lärdom. Men även underhållninge är i gemene mans ögon viktigt. Trevligare att lyssna på än självupptagna akademiker utan humor. Politisk skicklighet, är det att aldrig svara på ställda frågor? Att bli allt mindre trovärdiga? Att äta kräfter och godis på skattebetaltnas bekostnas?
 
Undantag finns, Hasse och Tage var akademiskt skolade men valde underhållningsbranchen. Kanske inte bara för pengarna. Uppenbarligen trivdes de i sina roller. Fler undantag finns men nu är det dags för andra åket så jag måste dra.

Inga kommentarer: