1 december 2005

Liksäckar

Vad har Sverige i Afghanistan att göra?


En svensk Isaf-soldat i Afghanistan.
Foto: JOACHIM LUNDGREN
Ingrid Ternert: Svenskarna ska vänjas vid att även ”våra pojkar” kommer hem i svarta plastsäckar
Den 6 december tar riksdagen beslut om minst en fördubbling av den hemliga Särskilda skyddsgruppen, det vill säga den svenska Isaf-styrkan i Afghanistan. En styrka som till namnet har ett FN-uppdrag men i realiteten står under Natos befäl.
   Isaf har heller inte följt rege­ringens proposition om att 1. vara en fredsbevarande FN-styrka 2. hålla egna och USA:s operationer åtskilda.
  Isaf finns över halva Afghanistan. Därför är det omöjligt att undvika samarbete med USA:s
  styrkor i landet. I Mazar I Sharif, där svenskarna befinner sig, planerar man att i mars ta över den lokala ledningen från britterna. Vilka i sin tur från början lovordat svenskarna som skickligare än James Bond. En figur vi inte upplevt som vare sig fredlig eller verkande i FN:s regi.

Aftonbladet

USA avbröt Vietnamkriget när när protesterna växte i takt med liksäckarna.

Protesterna mot Irakkriget började med en kvinna och växer dagligen även om antalet stupade i Irak inte är jämförbart med Vietnam.

På det viset är USA en opålitlig bundsförvant i krig även om deras presidenter är skjutglada. Frågan är varför de går i krig? Personlig prestig? Behov att dölja nationella missförhållanden?

En svensk kom hem i veckan. I kista med hedersvakt, fanor och trumpeter. Pojkens föräldrar och familj ville nog ha hem honom utan hedersbetygelser men levande.

Om fler svenska ungdomar stupar i ett krig som kankse inte är vårt växer säkert kritiken mot insatsen men svenskar brukar inte protestera speciellt högt. Kanske en och annan knuten näve djupt nerkörd i fickan men inte mer.

Att hålla sig väl med USAs president för framtida jobb är viktigare än några svenska ungdomars liv. De får offra sig för demokratin?

Inga kommentarer: