3 december 2005

Det finns bra medarbetare på UD


HYLLAS av sina arbetskamrater. Kerstin Melén hade jouren på UD när larmet om tsunamin kom. Hon förstod genast att många svenskar drabbats men hindrades av sin chef från att åka in till jobbet.
Så blev Kerstin, 65, hjältinnan på UD
Kerstin Melén, 65, var UD-tjänstemannen som tog det emot det första larmet klockan 04.40 på annandagen.
Men hennes chef kallade henne "hysterisk".
I dag är hon UD:s hjältinna.
I kommissionsrapporten beskrivs Kerstin Meléns hårda slit på annandagens morgon.
Hon, en timanställd gräsrot i UD:s organisation, tog emot det allra första samtalet från Kaarlo Laakso, andremannen på ambassaden i Bangkok.
Under flera timmar kämpadeMelén för att få cheferna att förstå allvaret. Men när hon jämförde tsunamin med Estoniakatastrofen uppmanades hon av sin närmaste chef Christina Palm att inte bli "hysterisk".
Hon bad att få åka in till departementet, men Christina Palm sa nej. Dessutom fick hon en reprimand för att hon tagit upp frågan med en annan chef.
Heder åt Kerstin som visade omdöme och klokskap. Egenskaper som dessvärre inte följer lönegraderna. Snarare gäller det att slicka uppåt och slå nedåt för att göra karriär. Ett säkert sätt att hålla dugligt folk borta från chefernas närhet.
Förr fanns det två skäl för mig att inte semestra i Thailand. Resan är för lång för en fetlagd person som mig. Jag kan inte fälla ner bordet framför sätet och säkerhetsbältet når inte runt. Magen är i vägen. Dessutom är jag +60 och ensamstående och skulle jag sannolikt bli klassad som pedofil och sexturist av medresenärerna.
Idag finns ytterligare ett skäl. Christina Palm från UD, Kerstins dåvarande chef, är konsul i Pukhet. Tänk om man råkar illa ut och måste be konsulatet om hjälp. Hemska tanke!

Inga kommentarer: