Gömda men inte glömda.

Den Tykne; läste i ett forum på Piratförlagets reklamsida Kapitel 1 om Pengar och Makt.

Författaren till kommentaren påstod att efter Jan Guillous påstående om att innehållet i Motboken, Mia sanningen om Gömda, var lögn rasade försäljningen av boken. De skulle vara ett bevis på Piratförlagets och Jan Guillous makt.

Den Tykne; tror inte Guillous uttalande var det verkliga skälet till bokens påstått dåliga försäljning. Om den var dålig. Snarare är det så att kvinnor, som utgör majoriteten av läsarna, gärna läser tyck- synd-om-romaner om kvinnor. Minns Inte utan min dotter som blev en världshit. Att sedan påstå att den karaktär läsarna tyckt synd om är en bluff. Nej, det är ointressant att läsa om.

Deckardrottningen Marklund skrev ju i inledningen att handlingen var sann. Att hon senare gick ut och sa att historien var nästan sann gjorde väl ingen skillnad. Historien var ju fortfarande sann.

Den Tykne; undrar vad sanningen har med saken att göra? Vem vill läsa sanningar? Folk, kvinnor alltså, läser böcker av samma skäl som de läser dam- och skvallertidningarna. Om personer man kan personifiera sig med. Lättläst spännande böcker man kan läsa och drömma sig bort från verkligheten till och slippa tänka.

Den Tykne; tycker det skrivs för lite litteratur nu för tiden. Är det skälet till att människor, män alltså, i stor utsträckning har slutat att läsa?