Wajfi

Alfred kom inte i tid till frukosten i matsalen och Sluggo blev orolig.

   – Tänk om det hänt honom något, syster Vera.

   – Du behöver inte vara orolig, Sluggo. Jag pratade med honom genom dörren förut. Han är vaken och uppstigen. Om du vill ska jag duka en bricka som du kan ta med till Alfred. Blir det bra så?

   Några minuter senare knackade Sluggo på Alfreds rumsdörr. Alfred kom och öppnade.

   – Syster Vera gjorde i ordning en frukostbricka åt dig, sa Sluggo.

   Han såg osäkert på Alfred. Tvekade ett ögonblick men bestämde sig och tog sats.

   – Du är väl inte sjuk, Alfred?

   – Inte då, jag är pilsk som en nötkärna, svarade Alfred.

   – Men…

   – De har glömt stänga ner sin WiFi på baren!

   Alfred log lyckligt över hela ansiktet.

   – Wajfi? Vad är det?

   – Du vet att jag är ute på internet nästan varje dag, eller hur?

   – Men aldrig före frukost.

   – Det är sant. Du förstår, Sluggo. Varje dag klockan nio och trettio öppnar baren på andra sidan gatan. På den baren har de en öppen, trådlös internetanslutning. Den stänger de av klockan nio på kvällen samtidigt med baren och sätter på halv tio på morgonen.

   – Ja, men vad har det med…

   – De glömde stänga av den i går! I morse när jag steg upp hittade jag inte förstoringsglaset och kunde inte se klockan. Därför satte jag på datorn. Klockan kvart i sju kanade jag direkt ut på nätet!

   – Därför glömde du äta frukost.

   – Jag har pulverkaffe och skorpor på rummet, Sluggo. Ingen fara med mig.

   – Men vad är det på nätet, som du kallar det, som är så intressant? Porrsurfar du gamla människan?

   – Jag startar med sex vareviga dag, Sluggo! Sex tidningar!

   – Sex stycken? Är det någon skillnad mellan dem? Skriver de inte om samma nyheter?

   – Visst gör de. Ibland skulle man kunna tro att de byter artiklar mellan sig också. Så lika är de.

   – Vad har hänt i världen idag.

   – Men snälla, Sluggo. Hur ska jag veta det? Det är ju en timma sedan jag läste tidningarna. Alzheimer light är ett underbart tillstånd att befinna sig i. Man glömmer så fort. Det mesta man läser är ju elände ändå.