Palestinakonflikten

Ulf Nilson: Jag tror inte längre på fred

Ulf Nilson.

Sent en natt i förra veckan satt jag på ett hotellrum i Haifa och grubblade på läget.
Vi hade varit nere i källare runt om i stan kanske åtta gånger under dagen. Sirenerna tjöt ångestfyllt, raketerna brakade in. Risken att man skulle bli träffad var minimal, men man jagar upp sig ändå. Kanske...Tänk om...

 

Expressen

 

Ulf Nilssons åsikter ligger i regel nära mina. Så även nu. Men att det skulle bli fred i Palestina/Israel slutade jag att tro på för många år sedan. För ett kort tag trodde jag att de båda parterna skulle få min uppfattning på skam. Men det hoppet mördades av en fanatikers kula.

 

Jag lägger inte skulden bara på Israel eller de palestinska grupperna. Men ändå kanske mest på Israelerna. Enligt vad som berättats för mig av vänner som besökt Israel föraktar många israeler palestinierna. Bilden minner om hur tyskar såg på judar under nazi-tiden.

 

Behandlar man människor nedlåtande; trampar hånar förnedrar bestjäl dem väcker man deras behov att hävda sig. De måste återskapa sitt förlorade människovärde. Kanske samma instinkt som låg till grund för skapandet av Israel?

 

Fanatiker som försöker sabotera alla fredsuppgörelser finns på båda sidor. Det gäller att göra upp med dem.

 

Alla dessa brott mot en svagare part eller förlorare har Israeler gjort sig skyldiga till. Dagens situation kan inte sluta med ett fredsavtal. Israel måste krossa Hizbolla. Göra dem maktlösa och utan vapen. En omöjlig uppgift. Ju mer stryk Hizbolla får dess mer medlemar ansluter sig till dem.

 

Hizbolla kan sannolikt oskadliggöras genom en israelisk seger. Men bara tillfälligt. Efter en tids återhämtning kommer samma konflikt att på nytt blossa upp. Vart fjärde eller vart femte år i snitt.